Bronsålderns svärd är alla tvåeggade stickvapen – utom de sällsynte eneggade krumsvärden.

Nästan alla svärd från Danmarks forntid är från äldre bronsålder, där de uppkom som en lokal form i tiden 1600-1400 f.kr.

I detta sydskandinaviska kulturområde runt Bälthavet har man hittat mera än 150 tidiga grepptungesvärd. Utan för detta område känner man bara till 12 svärd som är fördelade längs floderna Oder, Elbe, Weser och Rhen. Och ingen sydligare än Donau.

Först i yngre bronsålder efter slaget vid Troja 1235 f.kr på Rügen träffas enstaka grepptungesvärd på det grekiska fastlandet, Kreta, Cypern och Egypten.

I senare delen av äldre bronsålder 1300-1100 f.kr blir det vanligt att svärdgrepen består av antigen horn- eller bronsskivar. På särskilt kostbara svärd från äldre och yngre bronsålder kan greppet vara belagda med guld.

Iliaden har detta:

– vi tar som byte Nestors berömda sköld som är gjord helt av guld (Il.8-191).

Grepptungesvärdens utbredning i nordvästra Europa är ett klart bevis att denna boks tolkning av Odysséen och Iliaden är korrekt.