Tafos var en ö med sjöfarande handelsfolk, men tyvärr även med sjörövare. Odysséen berättar.

- Jag är Mentes, den vise Anchialos son,

- och jag är den härskande drott för det sjöfarande handelsfolk på Tafos (Od.1-180).

- Jag ska köpa koppar i Temeses stad och betala med min last av blänkande järn (Od.1-184).

Svinaherdarnas förman Eumaios har köpt slaven Mesaulios för egna pengar av en sjörövare från Tafos (Od.14-449).

Penelope bryter ut i vrede mot den obehagliga friaren Antinoos. Hans far har tidigare:

- den gång han slog sig ihop med ett sjörövarband från

- och gjorde strandhugg sen hos thesproter som var våra vänner (Od.16-426).

Thesproterna bor ’inte så långt härifrån’ (Od.17-526), alltså inte så långt från Itaka, så Tafos ligger tydligen lite längre borta.

Tafos kan vara ön Tåsinge söder om Fyn. Tåsinge var helt upp till våra dagar en ö med bönder och sjöfarande handelsfolk.

Namnet Tåsinges ursprung är svår att härleda. Det finns tre möjligheter och ingen av dom är helt övertygande. Vi vet heller inte vad ordet Tafos betyder.

Kung Valdemars Jordbog från 1231 har Thosland, och Knytlingasagan från 1260 har Torslundr. Eftersom de danska källorna saknar r, kan första ledet inte vara genitiv av gudanamnet Thor. Möjligen är första ledet ett ursprungligt osammansatt namn *Thõs, som senare har fått ett – land fogad till. *Thõs kunde vara ändelsen – s, kanske till ordets rot i det forndanska substantiv *thõ, urnordiskt *thanhõ som knyter till gotisk thãhõ – lera.

En annan möjlighet är ett substantiv thõs med ovist ursprung och med betydelsen ’mosse, buske’ eller liknande. Ett ord som ingår i holländska och flamska ortnamn.

En tredje och bra möjlighet är att Thosland är sammansatt av roten i verbet tø + land. Det ger en utvidgad betydelse ’landet vid *thõs, alltså farvattnet med is som tinar – danska 'tør’.

I så fall knyter grekiska Tafos till engelska thaw, fornengelska thawian, fornnordiska theyja.

Om Odysséens Tafos är Tåsinge, då är *Thos i Tåsinge ett osammansatt namn.