.

1.- Odysseus plundringståg till Ismaros - staden Wismar i Norra Tyskland (Vorpommern)

2.- Hans resa till blomsterätarna - lotofagerna

3.- Hans fångenskap hos jätten Polyfemos. Kyklopen Polyfemos heter Grendel i Bjoulv (Beowulf)

I den första episoden plundrar Odysseus ’sjöstaden, havstaden’ Ismaros, som är den moderna nordtyska hamnstad Wismar.

- Vinden förde mig från Ilion till kikonernas sjöstad Ismaros (Od.9-40).

I den andra episod besöker Odysseus blomsterätarnas – lotofagernas – land, där hans män tar droger och därpå blir passiva och likgiltiga med hemresan.

Den arabiska – eller snarare persisk-indiska – Sinbad sjöfararen används också som rollfigur och upplever samma äventyr på sin fjärde resa i den arabiska sagosamling Tusen och en natt.

Här är båda Odysseus och Sinbad sjöfararen rollfigurer i en urgammal kanske indoeuropeisk vandringshistoria. Historien finns inte i faraonernas Egypten eller hos sumererna.

I den tredje episod blir Odysseus fångad hos den enögda jätten Polyfemos. Hans män blir uppätna av jätten medan han själva slipper bort vid användning av list och våld.

Den persiska sagofiguren Sinbad sjöfararen blir fångad hos ett liknande monster på sin tredje resa. Den persisk-indiska Sinbad sjöfararen används också som rollfigur på sin tredje resa i den arabiska sagosamling Tusen och en natt.

Här är båda Odysseus och Sinbad sjöfararen rollfigurer i en urgammal kanske indoeuropeisk vandringshistoria. Historien finns inte i faraonernas Egypten eller hos sumererna.

Den enögda jätten Polyfemos i Odysséen och monstret Grendel i det engelska hjältedikt Bjoulv är samma rollfigur.

Beowulf – på urnordiska Biowulfaz – på danska Bjoulv – är huvudperson i en engelsk hjältedikt. I dikten nämns historiska personer och folk från 400-talet och 500-talet, och dessutom en faktisk begivenhet omkring år 520 på frisiskt område. Dikten är nedskriven mellan år 700 och år 900 i mellan- eller nordöstra England.

Handlingen är i korthet denna:

Den unga geat Bjoulv, av hövdingsläkt, seglar med femton män över havet för att hjälpa den danska kung Hrotgar, hos vem gästabudsalen Heorot (Hjorten) hemsökas av monstret Grendel. Bjoulv dödar monstret och senare också dennas mor. Han får sin belöning och reser tillbaka till sitt hemland Geataland (Gotland), där han är kung i femtio år.

I en kamp där dödar han en eldsprutande drake, men blir själv dödlig sårad.

Bjoulv blir begravd i en hög:

- som ska resas på Hronesnäs (Bjo.2804).

Det sker när:

- alla män reste sig sorgsna och gick till Earnanäset (Bjo.3031).

Under danaernas fälttåg mot Troja har de ett ständigt problem att skaffa mat, kläder, vapen och allt till livets uppehälle. Det kom skepp med försörjning till trupperna, och de ville ha betalt. De menige trupper var överlämnade till fri marknadsekonomi, och deras enda möjlighet var att sälja sitt krigsbyte till köpmännen (Il.7-473, 12-320).

På vägen hem från Troja – staden Bergen på Rügen – seglar eller ror Odysseus och hans tolv skepp mot väst till fienden ’kikonernas sjöstad Ismaros’ (Od.9-40), som de plundrar.

Ismaros är staden Wismar i Pommerns sjölandskap.

Odysseus plundrar staden Ismaros och stjäl:

- Det rödaste, ljuvliga honungsvin som Maron i Ismaros alltid blandade så,

- att till ett mått vin tog han tjugo mått vatten (Od.9-209).

Man blandade då normalt en del vin med tre delar vatten. Det tyder på att prästen Marons tempelvin var stark som senare tiders klosterlikör, och kanske den första på nuvarande tysk mark.

De tillverkar äkta germanskt honungsvin i Pommern under bronsåldern.

Historien i kapitel nio i Odysséen om blomsterätarna sträcker sig över 23 linjer – hexametrar -, och börjar så här:

- men när vi seglade runt Malea förde strömmar oss

- ur vår kurs, och vi drevs av nordan bortom Kythera (Od.9-80).

I nio dagar drivs de över havet och på den tionde dagen kommer de till blomsterätarnas land.

Malea är Stevns klint på Själland.

Kythera är ett annat namn på Kypern. Det nuvarande namnet är Bornholm som ligger mitt i Östersjön.

Med kurs från Stevns förbi Bornholm – från Malea förbi Kythera – har Odysseus kommit till kusten nordväst om Wislas utlopp eller kanske helt till det Kuriska havet vid halvön Samland nära Kaliningrad och Litauen.

Odysseus skickar tre av sina män till blomsterätarna som sändebud. De smakar på deras blommor:

- Var och en som åt av den honungsljuvliga frukten

- tappade lusten att vända tillbaka med bud eller tänka på hemmet.

- De ville hellre bli kvar bland de lotusätande männen,

- och plocka blomster hela sitt liv och glömma sin hemfärd.

- Mot deras vilja och med tvång fick jag tvinga dem till skeppen, fast de grät.

- Vi släpade dem till våra buktiga skepp och band dem där under bänkarna (Od.9-94).

Namnet lotofager betyder blomsterätare, från grekiska ’lotus – blomst’ och ’fagein – äta’.

Odysseen refererar flera ställen till giftblandningar och hallucinogena medel. När Odysseus och hans män besöker Kirkes bordell och nöjestempel får hans folk dryck spädd med hallucinogener (Od.10-213, 10-236). De blir förvirrade och viljelösa, de leker sällskapslekar där de klär sig i svinpälsar, grymtar som svin och låter sig spärra inne i svinstigar, där de kan sova ruset ut.

Den vackra Helene, gift med kungen och härföraren Menelaos, känner också till stoffer och verkningsfulla medel. Hon använder dem när hennes man Menelaos och hans gäst Telemakos blir gripna av sorg och bedrövelse. Helene hällar en saft i vinet, en saft som:

- som sövde smärtan, stillade harm och gav glömska av alla bekymmer och sorger (Od.4-220).

Helene har fått saften från Tons fru Polydamna i Egypten:

- Där är alla läkare och behärskar konsten att bota (Od.4.231).

Helene var själv från Egypten, som i verkligheten är floden Wislas delta i det nuvarande Polen.

När Odysseus och hans tolv skepp har kommit in i lä i Præstø fjord:

- genom en natt så svart, att vi ej kunde se månen bakom molnen

- och vi så inget förrän vi stötte mot land med de däckade skeppen - troligt ön Præstø (Od.9-143).

Nästa morgon i solen kan de se röken från bebyggelsen i kyklopernas land, troligt Jungshoved som i bronsåldern var en ö med en smal landtunga till Själland.

Kyklopen Polyfemos bor i en grotta med en gigantiskt stor sten som dörr. Dörrstenen är:

- så stor och väldig att tjugo starka vagnar med fyra hjul kunnat rubba dess läge (Od.9-241).

Och så vidare i kapitel ni i Odysséen.

Det är bara det att Homer och andra diktare med honom använder fri fantasi om ursprunget till de många gånggrifter som finns i Danmark och i resten av Västeuropa. Det finns inga storstensgravar i Grekland, så Homer har inte vetat hur Polyfemos grotta har sett ut. På Odysseus tid omkring år 1200 f.kr var de yngsta gånggrifter i Danmark omkring 2000 år gamla. Ingen visste längre vem som hade byggd dem och när de var byggda.