Vid avresan från Ajaje – Irland - talar Kirke om att de ska färdas över Okeanos virvlande vatten till ett ställe där:

- Du får se Pyriflegethon störta sitt vatten i Acherons flod

- liksom Kokytos som er en del av det stygiska vattnet,

- och just där vattnen förenas med ett mäktigt dån reser sig en klippa (Od.10-513).

De tre underjordiska floderna är Acheron ’sorgernas flod’, Pyriflegethon ’den av eld brinnande’ och Kokytos ’jämmerfloden’.

Det stygiska vattnet är Atlanten som kallas Styx ’hatfloden - den stygga’.

Det låter som en väderleksrapport för Nordatlanten på en riktigt dålig dag.

Orden ’Okeanos virvlande vatten’ och det ’farliga stygiska vattnet’ låter som havsströmmarna längs Skottlands västkust. Blir man sjöoduglig här, då driver man antigen mot den ofta ogästvänliga skotska västkusten eller mot nordöst ut i Nordatlanten. Lever man länge nog får man se Nordnorge se på avstånd.

Der finns många klippor, skär och rev utanför Skottlands västkust och den mest kände och fruktade är den obebodde klippön Rockall som ligger 350 km väst för Kilda mitt på den nordliga Amerikarutt.

Ursprunget till namnet Rockall är osäker men tros vara skotsk gäliska Sgeir Rocail, som betyder ’Skäret som tjuter’ – det tjutande skäret.

Det gäliska ordet skerry härstammar från fornnordiska sker. Det moderna ordet är skär som i skärgård.

Det är fantastiskt att Odysséen och Iliaden kan berätta båda om Fluthäll på Gotland (Od.13-160), om klippan Rockall ute i Nordatlanten 350 kilometer väster om Skottland (Od.10-515), och om ön Samotrakes kulla Hoch Hilgor på den nuvarande halvön Lebbin på Rügen (Il.13-11).